Hemsida » Allmän praxis » Behandling av Proteus syndrom

    Behandling av Proteus syndrom

    Behandling för Proteus syndrom, som är en sjukdom som kännetecknas av överväxt av hud och andra vävnader, måste individualiseras och väljas av läkaren enligt patientens allmänna hälsostatus.

    Proteus syndrom har inget botemedel, men det finns vissa procedurer som syftar till att lindra symtomen på sjukdomen hos patienter.

    Hur är behandlingen

    Behandlingen av Proteus syndrom syftar till att kontrollera vävnadens överväxt, minska risken för uppkomsten av tumörer och korrigera deformationer, vilket resulterar i att personens livskvalitet förbättras. Således är några behandlingsalternativ för Proteus syndrom:

    • Laserbehandling för att ta bort överflödigt hud eller tumörer;
    • Kirurgi för att ta bort tumörer och deformerade lemmar;
    • Tandkirurgi för att korrigera deformiteter i mun och tänder;
    • Kirurgi för att korrigera benproblem som skolios.

    Ofta kan det vara nödvändigt att amputera extremiteterna i de deformerade lemmarna hos individer för att förbättra deras livskvalitet och minska risken för uppkomsten av tumörer.

    När det upptäcks i de tidiga stadierna kan symtomen på Proteus syndrom kontrolleras genom användning av ett läkemedel som kallas Rapamycin, vilket är ett immunsuppressivt läkemedel som indikeras i syfte att förhindra onormal vävnadstillväxt och förebygga tumörbildning. Läs mer om Proteus syndrom.

    Psykologens roll i Proteus syndrom

    Psykologisk övervakning är mycket viktig inte bara för personen med syndromet, utan också för deras familjemedlemmar, eftersom det här är möjligt att förstå sjukdomen och vidta åtgärder som förbättrar personens livskvalitet och självkänsla. Dessutom är psykologen avgörande för att förbättra inlärningssvårigheter, behandla fall av depression, minska personens obehag och möjliggöra social interaktion.

    Förutom psykologisk övervakning rekommenderas att personen med Proteus syndrom åtföljs av ett tvärvetenskapligt team bestående av en barnläkare, ortoped, plastikkirurg, hudläkare, tandläkare och neurokirurg, förutom psykologen, för att få en god livskvalitet och att komplikationer kan undvikas.